Det har varit alltför mycket negativt på den här bloggen de senaste månaderna. Det är ett bra ställe att få bort ångest.

När allt känns tungt så lägger jag grodan jag fick av mormor för flera år sedan på huvudet eller axeln. Han är mysig.

Det är svårt att våga lita på folk, känns dumt att behöva förklara att jag inte vill ha någon relation annat än att vara kompis. Men det lugnar nerverna och tar bort ångesten en del. Dock så har skolan tagit upp så otroligt mycket av min tid, antingen pluggar jag eller så jobbar jag.

Och min kropp tar skiten nu, sover men är alltid trött. Krampen har kommit tillbaka.

Men nu har en termin gått och även fast det gör ont i hjärtat så går det. Så länge man inte tänker på det, så går det.
Tiden läker alla sår, inte sant?

Jag ville inte att det här inlägget skulle vara deprimerande, men det verkar som att det blev det i alla fall. Det är skönt på sätt och vis, jag pratar inte så mycket om känslor annars. Lättare att ignorera.

Jag har börjat bli vän med en del, det känns bra. Även fastän Anton och Andreas jävlas om att jag bara läser och läser. Borde dänga till dem med en bok en dag.

Joanna är otroligt härlig, påminner så mycket om mig själv.

"Hrrm. Klart jag tycker Malin är en riktigt vass kniv i lådan men jag kan tycka att jag som gaffel kan vara ganska vass också. Anton däremot som är en sked är det nog lite jobbigare för.."

Underbara människa!