Jag vet inte vad det är, men varje gång jag lyssnar på den här låten så får jag en sådan hemsk känsla i bröstet. Det är inte smärtsamt, men det är väldigt obehagligt. Det gör ont i hjärtat.

Jag känner mig ensam. Jag har nästan inga vänner kvar och jag klarar knappt av att umgås med folk. Jag är redan 18 år, nästan 19. Vid den här åldern så har många av de jag känner redan en kille, klarar av skolan och har förlorat deras oskuld. Ja, jag är oskuld vid 18 års ålder. Förr i tiden så skulle det inte ha betytt så värst mycket, men nu...? Jag vet inte, jag borde inte behöva känna mig pressad att göra något alls. Men är det p.ga att jag avskyr mig själv så mycket? Stöter jag ifrån mig människor, även de som det skulle ha kunnat bli något med?

Nu när jag tänker efter, så har jag sabbat en jävla massa relationer som skulle ha kunnat hända. Att jag kunde vara så blind, så upptagen med mig själv och min lilla värld för att se att det faktiskt fanns folk som väntade.

Jag är inte bara ensam, utan jag avskyr mig själv också. Hur fan ska man kunna leva då? Bara blunda och sluta andas? Det funkar inte så. Det finns aldrig en lätt utväg. Efter så många år av ångest och helvete så vet jag att det aldrig funkar att göra illa sig själv. Även om det dämpar för stunden.
Och att ens tänka på att ta sitt liv är rent ut sagt patetiskt. Jag är patetisk. Men jag må vara patetisk och avsky den person jag är/har blivit, men jag skulle aldrig skada de jag älskar på det sättet. Aldrig.

Det känns bara jävligt hopplöst just nu.