Jag hade saker att berätta.

Men jag orkar inte, jag vet inte vad som är fel.
Pratade med Cissi om det här med hur jag lätt gräver ner mig i mig själv, kanske är det det jag håller på att göra nu..

Det saknas en del av mig, varför kan jag inte kämpa mig igenom det här precis som alla andra gånger? Är det bara dubbelt så svårt nu? Eller fyra gånger så svårt? Eller en miljon gånger så svårt...

Drama har alltid varit en del av mig, men jag börjar verkligen lessna. Kan inte jag också få vara positiv och optimistisk, även när det gäller mig själv?



Är det bara jag?